Den där tomheten. Tomheten som fyller kroppen när man inte orkar någonting. Min hunger försvinner och så gör min ork. Vill bara ligga i soffan hela veckan. Ge mig sommar. Ge mig studenten. Låt mig bli klar och släppa stressen. Låt mig andas ut. Kroppen orkar inte kämpa mer. Den är trött och vill vila ut. Den vill kramas med pojkvännen och få ligga i soffan hela dagen. Men så måste man kämpa upp och göra alla måsten, som skola, jobb och mat osv. Skulle behöva en paus, åka iväg, andas ut och bli glad igen. Nu är allting bara deppigt och tårarna trycker allt för ofta.
Jag saknar den här glädjen av att hinna allting man vill.
Kommentera