Klockan ringer hysteriskt och mina trötta ögon behöver knappt öppnas för att jag ska hitta snooz-knappen. Nio minuter senare ringer det igen och jag tvingar mig själv att öppna mina sömndruckna ögon för att tända lampan på nattduksbordet. Ögonlocken är tunga och jag kämpar medan jag kollar igenom twitter, facebook och några bloggar för att tillslut komma till dagens första check på instagram, appen som jag öppnar med stor hatkärlek.
#fitness, #healthyeating, #cleaneating, #fitspo och #diet är fem av många hashtags som blivit vanligare att jag möts av på många av bilderna jag scrollar igenom på mina dagliga instagram tittar. Klockan är runt sju på morgonen när jag tuggar i mig min Hönökaka med smör och dricker ett glas juice, jag bläddrar sakta igenom de bilderna mina sömniga ögon missat en halvtimme tidigare där jag möts av någon glassig fruktfrukost, havregrynsgröt, proteinpulver och någon sån där störande människa som redan hunnit sticka ut på en powerwalk innan skolan, och plötsligt känner jag mig inte alls sådär glad och nöjd över min halvuppätna Hönökaka.
Vid lunchtid tar jag dagens andra titt på insta och möts då av åtta olika nyttiga luncher och även några som tagit den där lunchträningen som man aldrig hinner själv. Men jag bryr mig inte tänker jag och äter upp min bambamat och tar en extra knäckemacka påväg ut. Men dessa innan nämnda tittar är inte värst, värst är efter skolan då alla lägger upp sina nyttiga mellanmål av oatmeal, ägg, proteinbars och en och annan frukt. Utöver detta är det en hel mängd med träningsbilder från spegeln på gymmet som läggs upp. När kvällen är kommer och jag lägger mig i sängen för att sova tar jag mig en sista titt på instagram i hopp om att få se någon rolig bild, men icke, även vid denna tidpunkt är mat och träning i fokus.
Jag tycker att det är super bra att man tränar och är hälsosam och försöker så gott jag kan själv med att röra på mig och äta en normal kost. Men när jag ser alla bilder på instagram vill jag nästan ställa mig upp, skrika, strejka och äta allt godis i världen bara för att jag kan. I vårt samhälle idag så blir det precis som att man aldrig tränar och äter nyttigt för sin egen skull, mer för att lite hurtigt kunna visa alla andra hur sjukt bra och duktig man är. Det gör mig upprörd, man ska ju faktiskt träna för sin egen skull, inte för någon annans.
När jag lagt ifrån mig telefonen på laddning och kurar ihop mig för att möta natten så får jag nästan lite ångest. Jag tänker att jag inte ska bli påverkad, men hur som helst så faller jag in i tankarna. Den helt normala kost som jag ätit under dagen känns plötsligt äckligt onyttig och dålig. Med en grov ångest över det jag ätit under dagen och en stor oro om att bli ”tjockare” än vad jag är så skriver jag hastigt upp en lista på saker jag inte längre ska äta, för att i nästa sekund bli upprörd över att mitt eget beteende blivit värre än de som jag tidigare sett på instagram. Efter att jag knölat ihop pappret till en boll slänger jag det på golvet som ett bevis mot mig själv att jag inte ska falla dit, sedan somnar jag. Redan i drömmarnas land möts jag dock av maten igen, den jagar mig tills jag hastigt vaknar och tvingar mig själv till att knöla upp pappersbollen och lägga den på nattduksbordet för att påminna mig själv om vad som inte får ätas nästkommande dag, sedan somnar jag igen och vaknar inte förrän klockan ringer dagen efter och ännu en dag av panik och en gnutta ångest för träning och mat börjar.
